linniamerikatt

Idag var jag pa mitt forsta 12 stegs mote. Det var nagot av det mest arliga jag nagonsin upplevt. Det traffade rakt in i hjartat och vackte mitt intresse redan efter de forsta fem minuterna.
Jag kande att jag ville dela, men blev nervos och vagade inte, vilket jag angrar nu i efterhand. Efter motet kom flera manniskor fram och valkomnade mig till gruppen. Valdigt trakigt att jag inte kan komma tillbaks nasta vecka. Jag blev berord, jag kunde relatera till det som blev sagts. Berattarna var otroliga.. skratt varvat med hjartsorg om vartannat.
Nar motet var avslutat kande jag mig pa nagot konstigt satt hel. Jag ska definitivt ga pa fler moten.

Vi har pratat mycket om kansla, att hitta sig sjalv och om Gud. Vad gud ar for mig ska jag ta reda pa. W uttryckte det sa har: "A way that connect you like nothing else. The place in your heart."

Gud ar i alla fall INTE vad alla andra sager utan vad jag vill att det ska vara.

Vi diskuterade aven lange om saker som hant mig och hur jag ska anvanda det som en kalla till uttryck. Jag har inte skrivit en lat an och kanske ar det en bra vag for mig att fa utlopp for mina kanslor? Dom maste komma ut pa ett eller annat satt och varfor inte. Varfor skulle jag fa ga igenom det har hemska om det inte skulle komma nagot gott ur det hela? Kanske var det meningen att jag skulle kanna den har grymheten for att kunna forma det till underbar musik? Vi far se.

-

Jag alskar SD, manniskorna, miljon, husen, gatorna, traden, havet, rytmen och kanslan. Allt.
Inget ar omojligt, jag tanker folja mina drommar och mitt hjarta.
Nu ska jag sova, forvantansfull for hur morgondagen kommer att se ut.