linniamerikatt

Det finns sa mycket jag vill gora..
Och jag har funderat fram och tillbaks pa vad det innebar att vara har. Jag har kommit till insikt om saker jag inte alls tankt pa innan jag for och jag vet inte hur det kommer kannas i sommar om jag vill aka tillbaks eller inte, men den tiden den sorgen.. eller hur mamma?
 Ikvall pratade jag med Annika. Hon ar pa andra sidan Amerikatt.. i San Fransisco (jag skiter i min felstavning, huvudsaken att ni hajar att jag inte pratar om Japan..). I alla fall sa kandes det lite deppigare an innan nar jag tanker pa att jag kunde ha gatt i shorts nu. Egentligen handlar det inte bara om vadret utan om en massa andra kanslor ocksa som jag helt enkelt inte orkar skriva ut.. 

Jag har anda vart har i over tva manader.. och precis som Annika sa sa larde hennes vardfamilj kanna fler manniskor i Californien pa tva veckor an dom gjorde i Boston pa fem ar. Va fan akte jag hit for?! Jag ar tjugoett ar och jag har inte snuddat en utgang i USA pa tva manader.. det ar sa javla bittert. Nu kan ni skratta om ni vill, for det har suger verkligen skit.

Ibland kan jag glomma bort att jag ar pa aventyr redan.. jag kanner en stress infor att jag inte hinner med att leva mitt liv nar det ar det jag gor. Luddigt men det skiter jag i.
Det jag tycker ar Mest jobbigt ar att jag inte kanner mig oberoende, och visst, jag fattade val innan jag akte att jag inte skulle kunna leva om precis som jag vill Men inte att det skulle kannas pa det har sattet.. och det gor mig valdigt ledsen. Jag pratade med mamma for nagon vecka sen och hon papekade att jag aldrig latit sa har stressad och da blev jag arg. Men jag inser ju att jag aldrig vart sa har stressad nagonsin.. mitt liv gar av utav bara helvete och jag hinner inte med. 

Darfor far vi helt enkelt se hur det blir till sommaren. For jag tanker sahar:
Ett - Vad har jag for alternativ? Ingen kan tvinga mig att vara kvar har om jag inte sjalv vill. O andra sidan vore det tragiskt att inte utnyttja hela mitt visum.. Sa mycket som jag gick igenom for att hamna har. Jag kan byta familj och hamna nagon annan stans. Det kan jag gora.. jag Far vara sjalvisk. Det ar mina pengar och mitt Ar.. det ar latt att glomma det ibland.
 
Tva - Om jag valjer att stanna maste jag verkligen ha en Plan. For jag vet att det lockar med Sverige just nu nar jag kanner mig ensam och livslos, men ocksa att efter tva veckor hemma kommer jag undra va i h-e-l-v-e-t-e jag tankte pa.. hur fa-an kunde jag byta bort USA mot Sverige??!!! osv osv osv.. for allt ar ju sig likt hemma, det vet ju alla. 
Men jag skulle kunna se mig sjalv bo hos varldens basta Jim, ta ett skitjobb och spara pengar. och sen: Resa.

For det ar det jag vill gora nu.. rrrrrrrrrrreeeeeesssssaaaa.
Jag har varldens finaste rost och jag ska bli sangerska va an ni sager, ha! (vet inte va de sjalvfortroendet kom ifran?!) Sa det far vanta.. helt sjukt att jag kanner mig sa trygg ibland angaende karriar. Man maste tro pa sig sjalv antar jag annars kommer man ju bara att bli en fortappad manniska.
Nu kom jag in pa sidospar, tillbaks till amnet..

Det har vill jag gora:

Jag vill aka till Australien. Gor inte alla det? Ett tag sadar.. man kan val hitta jobb dar, eller?
Jag vill aka transibiriska jarnvagen. Fyfan Stella, att jag inte drog med dig och sket i dom har javla snorungarna.. ibland hatar jag mig sjalv for det. A ja, inget som gar att gora nagot at. Men transibiriska ska jag aka.. om jag sa far aka sjalv.
Jag vill flytta till Irland. Jag ar helt totalt nerkarad i det landet aven fast jag aldrig ens vart dar.
Jag vill backpacka/voluntararbeta i Sydamerika.

Det jag Inte vill gora ar att Stressa. Just nu kanner jag mig bara forvirrad och utan fotfaste. Det maste andras..
Men jag vet ju vad min akilleshal ar.. jag ar Radd for att misslyckas. Jag satter upp for hoga mal som jag aldrig uppnar vilket resulterar i en fruktansvard stress och en kansla av otillracklighet, och sa fortsatter det sa dar i cirklar.  
Anda ar jag konstant medveten om mitt tankesatt.. varfor straffar jag mig sjalv? hur kan jag andra mitt monster sa livet blir lattare att leva? Fragor jag sjalv behover klura pa och det Ska jag. For jag ar trott pa att leva sa har..
Fan va smartsamt det ar att komma till insikt, dock sa larorikt.