linniamerikatt

Jag har insett att mycket har skiljer sig mot det svenska vardagslivet hemma. Kan ju borja med att saga att lasen pa toaletter, lampknappar och spolgrejen pa toaletter ser annorlunda ut. Tog mig en evighet att komma pa hur man laste pa toan. Sen att man far muffins, donuts och/eller chips efter Varje maltid (t.ex frukost) gor en lite smatt illamaende bara att tanka pa. Klader ar mycket billigare an i Sverige och det gladjer mig!!! Pa fredag ska jag och maja ivag till en galleria har i narheten och ga los pa forsta lonen. B-) T.ex har jag hittat en vindjacka for 200:- som i Sverige sakert skulle ga pa runt 1000 spann.. (!)
Det finns sakert jattemycket mer att ta upp men de har va det jag kom pa nu bara.. :)

-

Tre dagar gick snabbt. Torsdagen kom flygande och innan vi visste ordet av det sa va vi pa G hem mot vara nya familjer. Trakigt att saga hejda till Annika och dom andra tjejerna men med Au Pair blocket fullt med adresser och namn ska man inte klaga. Vi var ungefar 100 pers pa Au Pair School och fran 24 olika lander, haftigt att sla sig ner vid ett bord pa lunchen och borja med att fraga pa knaglig engelska fran vilket land alla kom. Haha! Men nu har jag knytit kontakter i bl.a  Tyskland, Brazilien och Korea (ratta mig om ja har fel Maja!).

Efter lunchen bar det ivag till flygplatsen, planet var forsenat sa vi fick underhalla oss genom att ga runt och strosa. Bruna och Maja kope B&J (Ben and Jerry's) glass och jag at lite mat. Sa ringde vi till vara familjer och hem och lite sadar och slutligen var det dax att flyga ivag. Bara 1h flygresa den har gangen. Slutdestination: Boston, Massachussetts.
Asnervosa gick vi av planet och hade ingen aaaaning om hur vi skulle hitta vara familjer och vart vi skulle ga etc. Vi kom fram till bagaget och dar stod Brunas host-mom. Det var latt att lagga marke till henne for hon var gravid namligen.
Sa sag jag en man jag tyckte jag kande igen, nar han vande sig mot mig sa sken han upp och borjade ga i min riktning. Hi, you must be Linn? Ja det ar jag sa jag. Sa fick jag en lang kram och en puss pa kinden. Han lanade ut sin telefon till Maja sa hon kunde ringa sin fam som inte va dar vid bagaget. Sa gick vi ivag mot bilen och pratade om allt mojligt, valdigt avslappnad och kul fader i den har familjen. Nar vi kom hem sa va bade Laura och Eric (tva av mina barn) uppe.
Jag sag en dorr oppnas nar vi svangde in i garaget och det var Laura, hon vinkade och log mot mig och nar jag klev ut sa sa hon att Linn nu vill jag visa dig huset! Sa jag fick en rundtur av Laura 4 ar. Hur gosigt som helst =)
Fick aven en bukett vita rosor och ett handskrivet brev av L. Eric som ar 7 ar, va mindre pratglad och ganska blyg.
Vi at lite mat och sen gick jag och la mig, helt utmattad.
Vaknade dagen efter av att Kim vackte mig (min host-mom). Hon hade skrivit en fin lapp till mig kvallen innan och jag hade svarat med att vack mig nar du kliver upp! Sa gick jag upp och at frukost med familjen. Nu har jag traffat alla utom Alex (12) som redan farit ivag till skolan.
Laura var pa hugget redan pa morgonen. Hon ville bestamt att vi skulle leka och aven fast jag inte hade borjat jobba an sa kandes det som att det var ett bra satt att vanja mig sjalv och barnen pa, sa sa blev det.
Fick verkligen kontakt med Laura redan forsta dagen och det gladjer mig. Senare pa dagen fick jag traffa Alex for forsta gangen. Han ar verkligen riktigt rolig och smart. Han fick mig att skratta nastan det forsta som hande. Sa det var bara positivt!
Pa kvallen akte vi in till Scituate for att ata pa restaurang. Quean (kian) var med ocksa, Erics kompis. Vi akte till ett jattemysigt stalle nere vid hamnen (ni ska fa se kort snart jag lovar..) som hette ngt med Mill.. dom serverade seafood och jag at en speciell forratt som var typisk Boston forratt. Som en liten soppa med potatis och crabba och ngt annat jox. Den va mumma! Till varmratt at jag Fish n Chips. Helt sjukt stora portioner, jag at halva och va tvarmatt.
Jattetrevlig kvall, manga intryck att smalta och lite svart att fatta att i det har huset, har ska jag tillbringa 365 dagar till. Det ar val bara att vanja sig i guess!

En sak som overraskar mig och som jag ar valdigt glad over ar att sa manga kommenterar hur bra min engelska ar. Jag trodde inte det sjalv och tankte att jag skulle kanna mig valdigt valdigt begransad i mitt uttryck. Men det gar hur fint som helst, kommer man inte pa ett ord far man forsoka ga runt ordet och forklara pa ett annat satt, eller forklara sjalva ordet bara. Lite charader i det hela. Och aven fast det ar lite trogt att komma pa exakt hur man ska formulera sig sa har i borjan sa tror jag att om 2 manader kommer de flyta pa som sjutton. 

Nu ska jag sova igen, imorgon tankte jag beratta om forsta gangen jag akte till Boston och min forsta van Romy fran Tyskland. 
Saknar er, alskar er.
tack for alla kommentarer!
/L